Gud vet att jag hade fel den här gången

Det kan även en människa se

Men det är väl en slags ynnest att det är först nu det kommer

Först nu är nåt på allvar är för sent

Det är alltid om natten jag kan höra den där klagande sången

De svarta fåglarna sjunger med

Orden är svåra att höra men tonen håller mig fången

Den skär i hjärtat sur och skev

Så många timmar kvar än

 

Så härlig är jorden

En doft av hägg och nattens mardröm flyr

I den bleka solen

Tycks varje liten handling ny

För den dag som gryr

 

Jag vet allt som finns att veta om en människas ånger

Om allt man borde men inte gjort

Jag har lovat bot och bättring oräkneliga gånger

Men även för mig själv blir det bara ord

Och nu ligger jag här och stirrar i taket

Jag ser samma gamla svartvita film

En handlingsförlamad människa står plågsamt naken

På en perrong där tågen far förbi

Och så många timmar kvar än

 

Så härlig är jorden

En doft av hägg och nattens mardröm flyr

I den bleka solen

Tycks varje liten handling ny

För den dag som gryr

 

Jag börjar om

Med samma sak

Men sätter det främst

Som var längst bak

Väntar mig svart

Nu väntar mig brunt

Nu väntar mig allt kallt blött och fult

Och jag vill inte vara här

Jag vill inte vara den jag är

En mörk grå november i helfigur

 

Sitter på tåg

Och drömmer om flyg

Att barnen är stora och plikterna byts

Mot ett liv av äventyr

Inget bestämt ingen som styr

Det gör mig yr

Jag vill vara

Ung men inte oerfaren

Vild men inte farligt galen

Fri med en välkänd himmel att sväva i

 

Och när jag ser min spegelbild

Är det som att tiden har stått still

 

Blusen från förr

Nittonhundraåttiofem

Sömmar från mer än tjugo år sen

Nu är världen någon annanstans

Och allt jag ville men inte hann är bara damm

En irrfärd genom rosensnår

Var tog dom vägen dom åren

Det var just nu men så länge sedan

 

För jag är

Ung men inte oerfaren

Vild men inte farligt galen

Fri med en välkänd himmel att sväva i

Sitter på ett berg och tittar

Sitter på ett berg och tittar på havet

Oändliga vågor

Och allt jag kan få om jag blundar

 

Sitter i mitt rum och blundar

Sitter i mitt rum och blundar och drömmer

Och bilden jag ser

Är från viken där vi badar du skrattar

 

 

Jag bär hela livet inom mig

När jag vill kan jag höra dig

Och du kommer hit

Som i en vind till mig

Känner en doft av dig

När jag längtar

Så kommer du hit

Talar så lugnt till mig

Skrattar så ung i mig

Jag blundar och väntar

Och du kommer hit

Till mig

I mig

 

Sitter i ett träd och gungar

Bara ben och gummistövlar

Natten är ljum som minnet

Av alla mina somrar

 

Ligger på en säng och tänker

Ligger i min säng och tänker på tiden

Och svaret jag får

Är för alla dessa stunder av saknad

 

Jag bär hela livet inom mig

Tiden är som ett hav i mig

Och du kommer hit

Som i en vind till mig

Jag ligger på sängen

Och röker

Och tänker

Vad gör jag här

En främmande människa

I det främmande köket

Som tänker

Vad gör jag här

 

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan att höra ihop är som luft

 

Jag känner på huden

Och huden är lycklig

Men hjärtat därunder

Förvånansvärt tomt

Ögonen tåras

Jag skyller på rök

Jag går innan något gör ont

 

Jag tror att jag vet

Och jag tror att jag känner

Men hur ska jag veta att

Jag någonsin varit där

Och fjärilars

Kittlande vingspetsar är

Kanske bara

Just det

det är

 

Människors kärlek

Människors lust

Människors längtan att höra ihop är som luft

 

Det är det starkaste jag känner

Inget gör mig svagare än det

Men min fantasi vet inga gränser

När jag ska skydda mitt hjärta

 

Jag letar bland minnen

Och bilden är lycklig

Men färgen förvånansvärt blek

Och smaken och doften

Sedan länge förlorad

Är min förmåga att älska så vek

Går på en väg där trädens grenar

Stävjar ett sköljande regn

Famlar mig fram längs dikesrenen

Som aldrig leder hem

Hur hamnade jag här

Hur hamnade jag här

Står på en strand där havets vågor

Som vanligt lockar till flykt

Flyr från ett hus till ett annat

Av samma lera byggt

Hur hamnade jag här

När drömmen jag bär är

 

Här

Här vill jag va’

Få den känslan en dag

Att här ska jag vara

I alla mina dagar

Här vill jag va’

I blicken du gav

I orden du sa

Där stannar jag

 

Har alltid skyllt på nyfikenheten

Och tagit nästa tåg

Romantiserat om att resan

Är mitt egentliga mål

Men det är skillnad på att gå

Gå till och gå ifrån

 

 

Det lilla enkla är det svåra

Till att korsa öknar

Behövs bara vatten karta och kompass

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Det är ingenting att vänta på du kan gå nu

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Du har gjort allt du kan

Du får gå

jag måste röja skuggorna

jag måste hugga grenarna längst ner så jag vet att du inte når mig

Jag har stått här som ett träd för dig

Jag känner mig som ved

 

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Och för en gång skull pratar dom samma språk

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Det har blivit novembernatt av det som var mörka stråk

När jag ser dig i ögonen ser jag inga lögner men

Svek är av mer sofistikerad natur

Svek blandar vi med sanningen

Och skyller oss för djur

 

Jag delar brödet delar vinet

Vänder andra kinden till

Men den läran är förlegad

Du äter brödet dricker vinet

Går på vattnet

Men bara för att ta dig till andra sidan

Floden som skiljer oss är strid

 

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Vissa människor klättrar alltid på andra

Mitt huvud sa

Mitt hjärta sa

Att tar du ett steg till på mig så går ryggen av

I min iver att värja mig

Ormhjärnan hugger

Hela jag som ett svar till dig

Det är dags att samla in stenarna

Det är dags att gå hem

Var och en till sig

Jag går runt

i mina rum

tittar på saker

upptäcker saker

lägger till

plockar bort

skrattar åt saker

förvånas över saker

enda oron är att någon kommer hit och stör

jag har hemmakväll

med min bästa vän

jag är ensam med mig själv

 

efter mulen dag

ett oljebad

sjunger allt jag borde sagt men inte gjorde

plåstrar om

det jag tycker om

rättar dom fel

dagen inte ser

jag som aldrig dansar

dansar stilla till Bob Hund

som jag aldrig hört

men som rör min vän

jag dansar ensam med mig själv

 

så många dagar nätter veckor går

när jag bara följer spår

så många dagar som jag struntar i

att varenda liten sak jag gör

till slut blir mitt liv

 

 

i min säng

min bomulls äng

vi ligger i mörkret

pratar i mörkret

hon håller mig vaken

säger dom saker

jag borde tänkt

för så länge sen

att bara sova är ju inte samma vila som den här

att i sitt eget rum

andas frid och lugn

alldeles ensam med sig själv

Där

På bryggan mellan evigheter

Hav och himmel droppar i varann

Vi

Som myror

Vissa hemligheter

Föräras våra hjärnor ibland

Svar i atomer

Ger svindlande frågor

 

Och jag

Jag ser det som ett äventyr

En fjärils dans i en vind som yr

en jag faller en jag lyfter

mot det blå

en evighet en kort sekund

transport eller en helig stund

beror på hur man ser det

vad ser du?

 

Här

Där jord och doft av vinteräpplen

Där dom blandas

Där ankrar tanken lätt

Men så

I ljuset under vintergatan

Blir rymden

I mitt hjärta

Mätt

Och kanske vissa passioner

Kräver fler dimensioner

Och

Jag

Jag ser det som ett äventyr…

 

Ser du det som ett äventyr

Som en fjäril i en vind som yr

En du sjunker en du lyfter

Mot det blå

En evighet eller kort sekund

Transport eller en helig stund

Jag undrar hur du ser det

Vad ser du

Ser du det jag ser nu

Ögats mörka fågelvinge

Som slår tunga mjuka slag

mot min kind och i mitt inre

natt och dag

är det som bär mig nu

det är det som bär mig nu

 

en doft av hallon dina läppar

i en trolsk och fuktig skog

där jag ligger ingen mättnad

aldrig nog

är det som bär mig nu

det är det som bär mig nu

 

och mot det blå

jag ser en fågel lyfta

jag ser dig

sväva så i min famn

och i den kyssen du ger mig

jag finner allt det

som bär mig nu

 

solen vilar på din skuldra

ljuset ändrade sin färd

från att sjunka ner i havet

till att stanna här

det är det som bär mig nu

I det allra största tysta ljuset

står jag

Oktoberluften runt mitt huvud

bränner

det vita kalkstenskalla vinet

säger

jag har överlevt det här

 

och järnet böjde sig för vinden

motfall

jag borrar blod i den här årsringen

metall

men ögonlockets mjuka mörker

säger

jag har överlevt det här

 

från cirkelns mitt går oräkneliga

vägar

en slungbolls kraft över viljans platta

ängar

förvånad står jag vid den yttre ringen

tänker att jag har överlevt det här

 

jag låg slagen mot den hårda kalla

marken

kanske var det jag som gav den första

sparken

men där nere där man kryper tar man ingenting

personligt

allt är överlevnad där

 

i det allra största tysta ljuset

står jag

och i min skugga ser jag nåden

tror jag

så nära vinna och förlora

är man

och jag har överlevt det här

 

Som snö

Som faller

Som snöflingor virvlar i vinden

Av tusen miljoner

En enda ska landa på tungan

Ska smälta i munnen

Som du

 

Som snö

Som faller

Ska dölja den brungråa jorden

mjuka kristaller

Förför mig med oskuldens färger

Den enda i världen

Som du

 

Som snö

Som faller

Gav vidderna namn med sin skärpa

din stjärna bland andra

Ska falla och bilda en massa

Kristallen min enda

Är du

du