då

en gång för länge sedan

en ung flicka sjöng om kärleken

hon var naiv

ibland helt i det blå

och vissa sånger var omöjliga att förstå

hon sökte sanningen

och det fanns dagar då hon var nära den

då hon visste att hon var född till att skriva sånger

 

det fanns en blekt blondin

hon åkte fort som fan i en limousine

långt bort

högt upp bland molnen tog vägen slut

men hon var glad att kliva av för hon var åksjuk

den längsta vandringen

är den som leder hem igen

hon vet

för hon har gått den vägen många gånger

 

och medan jag står här

och medan jag står här och väntar på att hon ska komma tillbaks

jag sjunger något gammalt

jag härmar någon annan

och längtar att hon ska komma tillbaks

 

hon

är ansvarslöst fri

jag

är tryggheten hon vilar i

det är en oberäknelig älvas dans

jag vet aldrig var hon för mig någonstans

om hon ger sig av

bara denna fyrkantiga människan kvar

jag

kan aldrig kan skriva några sånger

här i staden där jag bor finns inga regler

bara undantag

här i staden där jag bor är tanken stark och köttet svagt

dom har undersökt vårt blod

för ingen vet vad dom ska tro

kanske folket här är onormalt

det är når fel

vi sätter vårt anseende på spel och låter kärleken

få övertag

 

 

min familj

är dom som vill

höra samman

finnas till för varandra

stark och stor

här är vatten tjockt som blod

en familj som ett stort hus

inga gränser

inget slut

 

jag är ingen annans barn

ingen annans fel och misstag

jag är vägen där jag går

den är min

och det är mitt val

 

här i staden där jag bor finns ingen norm gemensam tro

här är gud ingen moral lag

den är fri

som har mod att låta bli

att tro att sex

för oss närmare en domedag

 

min familj är dom som vill höra samman

Du söker djupen i mig

jag säger

djupen finns i haven

du söker ljuset i mig

jag säger

ljust är det på dagen

ge mig din nakna själ

jag säger

själen och jag är samma människa

 

jag klär av mig naken

här är jag

här står jag naken för dig

 

du söker kvinnan att älska

jag säger

älska med mig

du söker vishet i mig

jag säger

vis är den kvinna som överlever

du komplicerar ett liv

jag säger

liv i enkelhet föder en ärlighet

 

en naken man är en naken man

det var evighetssekunder

tre korta andetag

hela livet vände

vem valde

inte jag

jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun

tankar aldrig tänkta

som nya väggar i ett rum

 

som om vi alltid älskat

sedan min dagboks första blad

men att jag får skriva ditt liv

bara tur

det var inget val

av alla dessa möten och allt som borde hänt

hur sällan är jag orsak

till att livet vänt

 

jag har ingen ödestro

den tanken ger ingen ro

 

men vem vänder vindarna

vem får mig att gå dit jag aldrig gått

vem tänder stjärnorna

som bara jag ser

i dina ögon

vem vänder vindarna

och för mig dit min tanke aldrig nått

 

så många år som jag levt med den jag ville vara

som många kvinnor som jag spelat

men aldrig gjort det bra

måste bara våga

med minnet av det barn som lät livet välja

och våga säga

ja

i ditt hus finns en bild på en man vid ett hav

han leker som en pojke nyss sju

av hans rygg kan man läsa det är din far

 

i ditt hus finns ett oinrett rum

ett lugn

Chet Baker sjunger It’s always you

allt är rött med en tunn bård

jag vet

din mammas färg är blå

 

i ditt hus finns en säng vid en spis

allt eldas där som inte är sant

från igår i morgon och det som är idag

det rummet älskar jag

 

jag fick min mun

mina ord

fick mitt hjärta

mitt röda blod

runda bröst

min mörka röst

mina ögon

min starka lust

jag blev född

till det jag är

för att du är här

 

i ditt hus finns en dörr jag aldrig får

aldrig kan

öppna stänga som jag vill

men ibland får jag nyckeln av dina barn

 

runt ditt hus går ett stängsel av syren

doftar mer än stänger ute det som ingen ska se

men bara jag vet en hemlig grind

den leder ännu längre in

 

med allt du är

dit du ska

bredvid dig går jag

jag vill byta smak

i min mun

ishavsblå

som när jag drömmer att jag springer

att jag lyfter

orädd

svävar jag så

 

jag vill byta doft

till något lätt

ändå fast

som när hösten dyker från klar himmel

bland äppelträd

och det blir kallt

 

jag vet en man

som hellre än att sluta andas

sålde allt och bara försvann

men jag tror man kan

byta vissa delar

som inte fungerar

och bygga sig sann

tänka det

känna det

att jag är

fri att vara

den jag vill vara

underbara människa

 

jag vill byta språk

runda sköna ord

inget stort

utom när

ilskan rinner över

och jag verkligen behöver

tömma huvudet på eld

 

jag vill byta blick

rak klar blick

som inte skyggar får något

så du

vet

att det jag ser

och det jag sänder

det är

allt

 

jag vet en man

som hellre slutar andas

än står naken inför en annan

jag vet

stackars han

för nakenhet förenar

alla de delar

vi döljer för varann

 

hur känns det

att du vet

att du är

fri att vara

den du vill vara

underbara människa

söker orden för att röra vid ett hjärta

men svarta streck på vita papper blir så svarta

älskade i bläckets gråhet faller ljudlöst

för att skälva kräver hjärtat

läppars närhet

 

söker språket för att vandra dina skogar

dina nätter ska bära frukt av mina dagar

trösterikt ska orden andas i dina tankar

men för att leva

kräver tanken dina drömmar

 

likt stjärnor i himmelen för ingens skull punkterar natten

lev som den vilda vind för lekens skull

över vida vatten

 

likt en blomma söker ljus

likt poeten söker

lev så

som en äng i sommarskrud

lik dess skönhet är du

lev så

lev med mig så

 

söker orden som ska minnas mina kyssar

lika varma lika lena ska dom smeka

älskade i natten viskat sakta bleknar

söker orden

som för evigt bär min sanning

kom guldlock med ögon blå

kom nu

för jag längtar så

kom nu med din evighet

som det enda svar jag vet

 

kom stjärnöga ge mig tröst

som vårvärme i mitt bröst

kom liten till värld så stor

du min himmel

jag din jord

 

så många mil som jag färdats och sökt

någonting

jag funnit kärlek och lycka och lugn

men i mig

i mig

finns ändå tomma rum

 

kom vildvind med rosenkind

en kort stund var bara min

så lovar jag

innan du ber

att ge dig fri

 

kom du som ser världen ny

som aldrig sett dagen gry

låt all skönhet på min jord

på nytt födas

med dina ord

jag vet

jag vet det är långt till dig från där jag bor nu

jag kanske inte hittar ända fram längre

jag minns bara genvägen

genom skogen

där vi gick

men jag tror

den dagen då vi slutar att vika med blicken

är det som när svalor flyger lågt innan regn

orden irrar

studsar

innan de landar

det är så det känns

 

ett gammalt foto

jag tror jag var tio elva eller så

din arm runt mej

och livet

låg som en motorväg rakt in i himmel blå

 

vi är som sand

vi är som sandkorn i en vind

som leker med oss

sand i en vind

 

jag vet att ingen

växer upp i samma familj

alla bröder och systrar har en egen bild

inte ens samma mamma och pappa

hur gärna vi än vill

men jag önskar så att minnet av leken

ska bli så stark

för jag tror att det är den

inte blodet

som får kärleken att leta sig fram

genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker

 

vi hade aldrig samma drömmar

men vi blandade blod på en finger topp

för att det som skulle hända

med oss

aldrig skulle få oss att vända oss bort

vända ryggen till

och låta tystnaden

ta över

Jag är marken under dina skor

jag är dammet och smutsen

ängar om våren

jag är upproret där friheten bor

jag är syret ni andas

jag är ljuset ni drömmer

allt lever i mig

 

ung och stolt jag är en krigare

med tro på mig går livet vidare

 

arvet från en annan tid

i mina ådror flyter synden

men jag tar inte mitt liv som ett straff

som en tunnel till evigheten

vad är den utan mig

 

aldrig ett erkännande förrän tanken är grumlig och blicken har stelnat

om jag lägger mig ner för att dö och hämnas med livet

det enda du givit mig

skyll inte på mig

du är en del av mig

 

ung och stolt jag är en krigare

med tro på mig går livet vidare

jag var den som skrev

om kärleken

fritt tolkat ur mitt liv

jag kunde alla sätt att beskriva den

det tog det mesta av min tid

men så

stod du framför mej

poeten lämnar mej

och allt jag är

är

kött och blod

vem väljer ord

en människas hud

en doft

ett ljud

var enda sång för en enda gång

en människas hud

en gång en varlig saklig klok ordningsam

nu

en annan kvinnas namn

mot kött och blod

vem

väljer ord

 

kvinnor tar aldrig lätt på kärleken

med dubbla roller vi följer och för

det är så lätt att förlora den när man tänker

på hur

och när

och vad

man gör

men

när du står här framför mej

och mina måsten lämnar mej

och allt jag är

är

kött och blod

inte ett ord

varenda lite grå sten bär en evighet

varenda liten blomma äger värdighet

varje själ är en del

 

jag är

jag är gud

säg mig vem är du

 

i varje ljummet sommar regn faller du och jag

i varje vind över skummande hav leker du och jag

varje själ är en del

 

jag är

jag är gud

 

vem är du ?

en vilsen människas lögn ?

vem är du ?

en vilsen människas dröm

en evighets lång dröm

 

känn värmen när jag andas

och i kyssen på din mun

känn vidden i ditt hjärta

där får hela världen rum

varje själ är en del

 

jag är gud

 

Det bor en ängel i mitt rum

hon har sitt bo ovanför mitt huvud

hon gör mig lugn

och hon viskar till mig

allt det jag säger dig

 

det bor en annan i min kropp

hon har den vackraste av själar

hon är kärlek och hopp

och hon berättar för dig

hur mycket jag älskar dig

 

det bor en ande vid min fot

som blåser värme över huden

det kittlar och du såg att jag log

men när hon andas på mig

är det för att du ska komma och värma dig

 

här är jag med allt det andra

som gör en människa hel

och jag hoppas

jag hoppas att du orkar

och att ängeln i rummet

det är henne

du ser

femton år

mitt hjärta slår som det gjorde då

dunkar hett

rodnar lätt i skydd

för det jag sett

 

en lögn

som det blonda i mitt hår

så vit

att bara kärlek bränner så

kom och håll om mig

 

vågar nästan inte söka

blickar

bränner hål

vänta längtan

hjärtat säger stopp

men kroppen går

det fanns en spärrvakt inom mig

min gud

varför övergav hon mig

kom och håll om mig

 

kom och håll om mig

kom värm dina händer på mig

innan tanken vänder

och blir min överman

brinna

brunnit

brann

 

erfarenhet

ja jag vet

men i morgon

så långt dit

nyfikenhet

ja skyll på det

men hon därinne vet

 

en gång

och minnet lever kvar

och en gång

är ju ändå ingen gång

kom och håll om mig

Åh jag undrar så ibland

om jag

levt mitt liv någon annanstans

i ett annat land

med ett annat namn

jag kanske var brunett

och inte särskilt lång

och rund

och min röst var gäll och dan

det lät som fan

när jag tog ton

jag undrar vad jag hade gjort då

jag kanske varit sällskapsdam

och pratat mej genom dan

men ändå

haft samma drömmar som

den kvinna som

lever sitt liv i Stockholm

 

Åh jag undrar så ibland

om jag

blivit född i Afrika

ett annat ljus

med en annan rytm

jag kanske aldrig hittat rätt

och alla gåvor som jag fått

legat dolda i min kropp

av allting runtomkring

förstod jag ingenting

jag undrar vad jag hade gjort då

kanske tytt mej till de vilda djuren

och byggt mitt bo i en stor skog

men där ändå

haft samma drömmar som

den kvinna som

lever sitt liv i Stockholm

 

av allt jag undrar

bara ett

jag måste veta

för du har ditt liv här

hade jag förstått att jag måste ge mig ut och leta

och av tusen och åter tusen

känt igen dig och sagt

älskade

kom

här är jag

 

jag förundras så ibland

när jag

träffar på nåt stackars barn

som ser ut som jag

gjorde då

med hår så flygande

och tunt

på tok för långa ben

och sen

öron som parabolantenner

när det händer

då svindlar det

för livet blir så väldigt stort då

jorden krymper till ett litet rum

min själ känns lika stor som universum

för tänk ändå

att just jag

blev denna kvinna

som lever sitt liv i Stockholm