sten

sten tala till mig

tystnad kan röja dig feg

sten

sten i människans närhet

det hårdaste hårda

tycks vekt

 

tungt

tungt bröstet häver

blöt grå sten mot min kind

krig

som i krig mitt hjärta blöder

för att styrkan du har ska bli min

 

dansar du stenman

dansar du

kom vila handen på höften

dansar du stenman

dansar du

känner du värmen i bröstet

dansar du

 

sorg

sorg kräver kärlek

du behöver mitt blod

jag

bara jag

mitt stenrum fyller

bara jag kan beröva dig ditt mod

 

dansar du stenman

dansar du

kom vila handen på höften

dansar du stenman

dansar du

känner du värmen i bröstet

dansar du

så ska jag dansa dig min

 

mellan oss

min rädsla för skuld

under dig

ett stenavtryck som aldrig försvinner

bakom dig

som måndamm på din rygg

bortom dig

står skäran i ny

ger mig ett varv till

men ett annat

 

sten

sten dela på dig

ligg som sand i ett hav

sten

sten

djupen bottnar i dig

runt dig finns jag

 

dansar du stenman

dansar du

så ska jag dansa dig min

när en vild röd ros slår ut

doftar hela skogen

under ekarnas blad

vilar vildarnas barn

till en sång om en ros

 

i en skog

hörs en sång

om en ros

om en vild

en vild röd

vildröd ros

 

och när en människa andas

för första gången i sin älskades famn

vet hon att allt har samma doft

som den blommans namn

 

gräver i jord

blomma skön

slår sin rot runt en annan rot

törnen och blad

det jag sår

växer vilt i någon annans jord

 

hela världen runt

mot en husvägg mitt i stan

i dammet på en sliten trottoar

röda rosors blad

hela världen runt

i skarven mellan järnvägsspår

under bron dit inget solsken når

röda rosors blad

hela världen runt

där inget annat orkar gro

finner rosen något och slår rot

hela världen runt

 

den blomman ger en människa ro

det vilda ger en människa ro

förundrad och i beundran

står hon vid vägen och ler

 

jag vill

se min älskade komma från det vilda

jag vill

låta kärleken växa i det vilda

jag vill

våga ge all min kärlek i det vilda

jag vill

våga tro på din kärlek i det vilda

jag vill

jag vill

jag vill låta kärleken växa i det vilda

jag vill

 

hela världen runt

i öknars torra heta sand

i branten ner mot hav som river land

röda rosors blad

hela världen runt

där ingen längre vågar tro

finner rosen något och slår rot

hela världen runt

i den blomman finner människan ro

i det vilda finner jag min ro

förundrad och i beundran

står jag vid vägen och ler

 

jag vill

se min älskade komma

från det vilda

Åh jag undrar så ibland

om jag

levt mitt liv någon annanstans

i ett annat land

med ett annat namn

jag kanske var brunett

och inte särskilt lång

och rund

och min röst var gäll och dan

det lät som fan

när jag tog ton

jag undrar vad jag hade gjort då

jag kanske varit sällskapsdam

och pratat mej genom dan

men ändå

haft samma drömmar som

den kvinna som

lever sitt liv i Stockholm

 

Åh jag undrar så ibland

om jag

blivit född i Afrika

ett annat ljus

med en annan rytm

jag kanske aldrig hittat rätt

och alla gåvor som jag fått

legat dolda i min kropp

av allting runtomkring

förstod jag ingenting

jag undrar vad jag hade gjort då

kanske tytt mej till de vilda djuren

och byggt mitt bo i en stor skog

men där ändå

haft samma drömmar som

den kvinna som

lever sitt liv i Stockholm

 

av allt jag undrar

bara ett

jag måste veta

för du har ditt liv här

hade jag förstått att jag måste ge mig ut och leta

och av tusen och åter tusen

känt igen dig och sagt

älskade

kom

här är jag

 

jag förundras så ibland

när jag

träffar på nåt stackars barn

som ser ut som jag

gjorde då

med hår så flygande

och tunt

på tok för långa ben

och sen

öron som parabolantenner

när det händer

då svindlar det

för livet blir så väldigt stort då

jorden krymper till ett litet rum

min själ känns lika stor som universum

för tänk ändå

att just jag

blev denna kvinna

som lever sitt liv i Stockholm

nej säg ingenting

jag tror på ordning

en utvald man har ordet

han är sann

stäng dörren det drar

och den utvalda grupp vi är

kan lätt tro att skrattet hamnat rätt

och du blir skjuten mitt itu

 

kalla mig inte fascist

jag är inte någon nynazist

min tro har sin grund i

hur gör djur

ät din bror

är han svag så är han ändå inget att ha

för det vi kallar cillivillation

 

nej

en liten människa är ju inget värd

ett frö i vinden

droppe regn i havet

en viskning i full orkan

nej

en liten människa är ju inget värd

att jag är lika värdelös som du

är en chans på miljonen

och chansar gör jag bara när jag somnar

om jag lever när jag vaknar

var det fel

 

vi inger respekt

den lilla människan lever i skräck

så fräckt

jag var med i ett TV reportage

jag stod längst bak och åt banan

det är vårt tecken på fanan

min vördnad är så stor

ett ord

och jag sparkar på ett barn

dör för eget svärd

jag är ingen

och inget värd

hör mig nu

det jag önskar

är det bräckta havets våg

slå genom tystnaden

till mig

 

hör mig nu

det jag önskar

runt ön där jag är född

låt isen bära

till jag har gått

 

hör du mig

det jag önskar är ingen dröm om lycka

ingen oförtjänt

men du

om du hör mig nu

det jag önskar

om lyckan står i rummet

kan du hjälpa mig

att se

du som älskar

du som kan

du som kan älska

förlåt mig

förlåt

 

sådan var jag

så tung av tomhet

runt mig var min hud

som vallgrav och mur mot all närhet

 

tunn

så tunn

som tyll mot stormen

i mig var min själ dimtunn

och trängd

mot min yta

 

du som älskar

du som kan

du som kan älska

förlåt mig

förlåt

 

svag

så vek

så fegt böjd var ryggen

ta mig

så sa jag till livet

och gör vad du vill

jag var intet

 

du som kan älska

förlåt mig

förlåt

solen lägger sig i havet för att vila en stund

och jag somnar tryggt

jag vet att jorden är rund

att allting som nu är

i morgon ska vara

 

som att himmelen och havet alltid fångar färgen av varandra

att godheten är skön

och djävulen är svart som lavasand

att natten ger dagen

som sanning ger lögn

att dröm är dröm och inget mer

 

men det var innan kärleken kom

vände jord och himmel

berusade mina sinnen

när kärleken kom

viljan stod förringad och skymd

för ingen människa kan svära sig fri

låta ske av vilja

bara be stilla

som då

ensam

som på knä som i bön

låt den komma till mig

men alltid samma tystnad till svar som omsluter mig

ingen människa är så ensam

som den som söker en annan

 

så var det innan kärleken kom

kom som vågor i stiltje

sten från sten skildes

när kärleken kom

skimrande som daggfrusen äng

som ett sommar regn

lekande fri

ingen vilja kan styra den

 

när kärleken kom

med en röst jag kände men inte hört på länge

och när jag vände mig om

bakom mig låg världen som ny

ingen människa kan svära sig fri

låta ske av vilja

bara be

låt kärleken komma

morgonluft kom in

väck min älskades lust

 

mjuk varm tät fukt

 

drömlugn värme från din hand

runt mitt bröst

 

morgonluft kom in

lust andas i mig

rosenröd

tung

 

blodfull kysser jag dig vild i min mun

 

himlen är bara början på dagen

himlen börjar där lusten är

 

morgonluft kom in

lust

andas in mig

 

himlen är bara början på dagen

himlen börjar där tanken

inte bär

himlen börjar där lusten är