Text and Music: Eva Dahlgren, förutom “Allting om igen” text av Bodil Malmsten/ Eva Dahlgren och music av Eva Dahlgren /Anders Glennmark. Publicerad av Big Mama Music, förutom “Allting om igen”, publicerad av Big Mama Music och Blue Cable. Producerad av Anders Glennmark, förutom “Blå hjärtans blues” producerad av Eva Dahlgren. Inspelad av Lennart Östlund i Polar Studios, våren 1991. Åke Sundqvist – trummor, Lasse Andersson – bas, Johan Norberg – gitarr, Anders Glenmark – kör, gitarr, keyboard, bas, percussion, Eva Dahlgren – kör, gitarr, percussion, hammond, Jonas Isacsson – gitarr, bas, stråk av Hovkapellet under ledning av Zahiri Mirchev . 1991 The Record Station.
varenda lite grå sten bär en evighet
varenda liten blomma äger värdighet
varje själ är en del
jag är
jag är gud
säg mig vem är du
i varje ljummet sommar regn faller du och jag
i varje vind över skummande hav leker du och jag
varje själ är en del
jag är
jag är gud
vem är du ?
en vilsen människas lögn ?
vem är du ?
en vilsen människas dröm
en evighets lång dröm
känn värmen när jag andas
och i kyssen på din mun
känn vidden i ditt hjärta
där får hela världen rum
varje själ är en del
jag är gud
söker orden för att röra vid ett hjärta
men svarta streck på vita papper blir så svarta
älskade i bläckets gråhet faller ljudlöst
för att skälva kräver hjärtat
läppars närhet
söker språket för att vandra dina skogar
dina nätter ska bära frukt av mina dagar
trösterikt ska orden andas i dina tankar
men för att leva
kräver tanken dina drömmar
likt stjärnor i himmelen för ingens skull punkterar natten
lev som den vilda vind för lekens skull
över vida vatten
likt en blomma söker ljus
likt poeten söker
lev så
som en äng i sommarskrud
lik dess skönhet är du
lev så
lev med mig så
söker orden som ska minnas mina kyssar
lika varma lika lena ska dom smeka
älskade i natten viskat sakta bleknar
söker orden
som för evigt bär min sanning
se
det är vackert utanför
snöflingor faller ner och dör
faller lika lätt som mina ord faller
när jag ser dig
jag tycker inte om dig
ännu en viskning saknar ord
ännu ett frö i frusen jord
alltid detta vemod av sanningen
varför annars tveka
kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
kanske för den kyss
som aldrig lämnade min mun
du tänjer vreden inom mig
säg vem är hon som skyddar dig
alltid denna lindans för din skull
jag faller
om jag tvekar
hon står vid minnenas grind
bara det vackra släpper hon in
vemod får hennes hand att tveka
jag borde säga det till dig
för det syns ju ändå det som läpparna vägrar
i mina mörka blå
men kanske för minnenas skull
kanske för kärleks skull
eller för den kyss
som aldrig lämnade min mun
kom guldlock med ögon blå
kom nu
för jag längtar så
kom nu med din evighet
som det enda svar jag vet
kom stjärnöga ge mig tröst
som vårvärme i mitt bröst
kom liten till värld så stor
du min himmel
jag din jord
så många mil som jag färdats och sökt
någonting
jag funnit kärlek och lycka och lugn
men i mig
i mig
finns ändå tomma rum
kom vildvind med rosenkind
en kort stund var bara min
så lovar jag
innan du ber
att ge dig fri
kom du som ser världen ny
som aldrig sett dagen gry
låt all skönhet på min jord
på nytt födas
med dina ord
det var evighetssekunder
tre korta andetag
hela livet vände
vem valde
inte jag
jag hörde ord från mina läppar som aldrig vilat i min mun
tankar aldrig tänkta
som nya väggar i ett rum
som om vi alltid älskat
sedan min dagboks första blad
men att jag får skriva ditt liv
bara tur
det var inget val
av alla dessa möten och allt som borde hänt
hur sällan är jag orsak
till att livet vänt
jag har ingen ödestro
den tanken ger ingen ro
men vem vänder vindarna
vem får mig att gå dit jag aldrig gått
vem tänder stjärnorna
som bara jag ser
i dina ögon
vem vänder vindarna
och för mig dit min tanke aldrig nått
så många år som jag levt med den jag ville vara
som många kvinnor som jag spelat
men aldrig gjort det bra
måste bara våga
med minnet av det barn som lät livet välja
och våga säga
ja
Text saknas
femton år
mitt hjärta slår som det gjorde då
dunkar hett
rodnar lätt i skydd
för det jag sett
en lögn
som det blonda i mitt hår
så vit
att bara kärlek bränner så
kom och håll om mig
vågar nästan inte söka
blickar
bränner hål
vänta längtan
hjärtat säger stopp
men kroppen går
det fanns en spärrvakt inom mig
min gud
varför övergav hon mig
kom och håll om mig
kom och håll om mig
kom värm dina händer på mig
innan tanken vänder
och blir min överman
brinna
brunnit
brann
erfarenhet
ja jag vet
men i morgon
så långt dit
nyfikenhet
ja skyll på det
men hon därinne vet
en gång
och minnet lever kvar
och en gång
är ju ändå ingen gång
kom och håll om mig
jag anklagar herrarna
de utvalda narrarna
kom
stå vid min sida
jag anklagar springarna
dom som vände med vindarna
kom
stå vid min sida
länge sedan glömda
födda igen
flamma mot dunkla skyar
land av orörd jord
brutet ord
förlorad tro
förljugen är stoltheten
jag anklagar skrivarna
sanningsvridarna
kom
stå vid min sida
jag anklagar människorna
de skyggande massorna
kom
stå vid min sida
flamma mot dunkla skyar
land av orörd jord
brutet ord
förlorad tro
förljugen är stoltheten
Ön ligger öde i vinterhav
en sista skärgårdsbåt mot stan vänder vid bryggan
här står jag
och ser min älskade välja
mitt huvud så tungt av sanningen
jag ser dina fotspår i snön på vägen hem
så lätta steg
som säger mer än frusna ord på dina läppar
bye baby blue
smeker mig i natten med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen i en dov månskensblå ton
rösten i mörkret från en annan tid
nålen skär i hjärtat
i pressad svart vinyl
hon blöder med mig
jag blöder för dig
som du blöder för en annan
bye baby blue
sjunger hon i natten med sitt vemod
bye baby blue
alla dessa minnen i en dov blå ton
för varje kyss som slutat bränna
för varje kärlek som lämnar
för min blodröda längtan sjunger hon
bye baby blue
Älskade tro mig
jorden är rund
allting kan hända om du blundar en stund
vakna upp och allting är bak och fram och upp och ner
vad sanning är
hm… vem vet
älskade tro mig
av allting jag lärt
ett enda att minnas resten ingenting värt
ena dagen i himmelen
nästa dag i skuggan av den
livet gungar mig
gungar mig fram och tillbaks
fram och tillbaks
upp på ett dunvitt moln och ner i svarta hål
gungar mig fram och tillbaks
älskade följ med mig
finn din rytm med mig
gunga mig
älskade tro mig
livet är som en hiss
det enda som skrämmer är om den står still
en våning upp mot framtiden
nästa sekund ner i källaren
livet gungar mig fram och tillbaks
älskade följ med mig och finn din rytm med mig
gunga mig
Vi var framtidens barn
det minns jag att dom sa
när raketer sköts mot månen från ett land långt bort i väst
vi var förortsbarn i radhusstad
där vinden aldrig vände
bara suckade och dog
i denna trygga famn
viskades hotfulla namn på människor bakom murar på andra sidan östersjön
men i vattenälvors dans
vid en brygga någonstans
såg jag verkligheten buga sig
och vika för en dröm
barndomsdröm: Människorna rev ner muren
och dom sådde frön i nyfödd jord
höstträd bar kärleksord
gamla hjältar rodnade
unga pojkar drog ut i krig där ingen dog
det var ett krig med ord
i ett vindpinat hus
sprider kallt TV ljus drömlika bilder som flimrar förbi som i repris
-89 sen höst såg jag väst möta öst
men i svallet av lyckan dränkte verkligheten min dröm
dagdröm: Människorna river murar
människor sår frön i bördig jord
höstträd bär kärleksord
människorna älskar med varandra
i alla växer tron på att människan är god