Ögats mörka fågelvinge

Som slår tunga mjuka slag

mot min kind och i mitt inre

natt och dag

är det som bär mig nu

det är det som bär mig nu

 

en doft av hallon dina läppar

i en trolsk och fuktig skog

där jag ligger ingen mättnad

aldrig nog

är det som bär mig nu

det är det som bär mig nu

 

och mot det blå

jag ser en fågel lyfta

jag ser dig

sväva så i min famn

och i den kyssen du ger mig

jag finner allt det

som bär mig nu

 

solen vilar på din skuldra

ljuset ändrade sin färd

från att sjunka ner i havet

till att stanna här

det är det som bär mig nu