Jag känner människor med tomma hjärtan

frusna själar på villovägar som vet hur man skadar utan att slå

det finns dom som aldrig öppnar munnen utan att förtala andras lycka

det har jag aldrig kunnat förstå

 

människor gör ont

jag tror dom njuter av att såra

människor gör ont

jag tror ni älskar mina tårar

 

det finns dom som öppnar alla portar

blottar hela själen

det lilla som finns i den

jag älskar dom som slussar lite

pö om pö

för jag vill alltid ge någonting tillbaka

men så faller jag för trycket och ger för mycket

då finns det dom som ljuger lögner vita som snö

 

aldrig mer aldrig mer aldrig mer ska jag lita till någon annan

aldrig mer aldrig mer aldrig mer

jag har mig själv

ingen annan