Du

vi gråter nu

fast det är mer än femtio år försent

du

det finns dom som förstår nu

men vad hjälper det

när du inte får vara med

 

jag vill öppna tidens portar

jag vill trösta och hålla din hand

jag förstår om du kände dig vilsen

vi sökte vänner så att värmen försvann

 

jag

jag har varit feg min vän

sagt okey

och sedan gråtit inom mig

men du

det gör ont att vakna upp min vän

och gå mot strömmen med en känsla av att kanske göra fel

men du

det är mitt liv jag måste leva

men det är svårt att veta vad man vill

du fick inte det du ville

vi sa nej

att vi aldrig kan lära

av varandra

 

du

du har gjort mig stark

och jag är fri från all längtan efter makt

för jag vet att jag kan stå för det jag gör

och det gör mig inget om jag blir lämnad utanför

du

jag vill ge dig allt det vackra

för du har hjälp mig en lång bit på väg

du

om vi var fler som vågade lyssna

skulle våra framsteg stödjas

på rätt vingliga ben

 

alla

vandrar runt som i ett hjul

man måste vara stark för att bryta sig ur