Lägenheten är skinande ren. Allt är tvättat och vikt. Instoppat i skåp. Till och med datorn är städad och skrivbordet har fått en ny bild som ska ge inspiration. Nu finns ingen återvändo. Det är bara att börja skriva. Redan förra veckan var det så här fint och rent och jag satt vid skrivstupet och tittade ner i avgrunden. Men så kom jag på att HERREGUD JAG MÅSTE ju göra en video till Socker. Jag kan ju inte börja skriva nu inte. Jag MÅSTE ju göra en video först.

Fram med kameran och skärmar och stativ och…ja…så var jag inne i det arbetet en vecka. Jag hade filmat lite med min Iphone när jag var på Gotland och spelade in Så Mycket Bättre. Mest bara för att jag efter några dagar kände mig så väldigt iakttagen och jag ville få tillbaks lite av mitt vanliga jag och iaktta tillbaks. Hade ingen längre tanke med det hela än just det. Att få se världen medan världen tittade på mig.

Men rytmen i min Iphonefilm passade utmärkt till Socker och blandat med Lumix GF1, en guldskärm och soldis från fönstret på golvet i vår lägenhet så blev det perfekt. Enkelt men fint. I mitt eget tycke.

Har gjort en film till innan Socker. En video till Efvas Limited Edition smycke som kommer ut nu i november. The Look of Love. Ligger på MOTION och www.attling.com

Samma kamera, Lumix GF1 men med ett gammalt Nikon objektiv. Hade turen att hitta en fantastisk blå vägg tre kvarter bort. Ja har förstått att mina grannar anser mig en aning konstig. Kvinna med sparkcykel filmar blå vägg i timmar. Det är dock ingen som vågar bråka med mig. Man vet ju inte om sådana kvinnor kan bli aggressiva…

Så…

Nu är alla filmerna klara. Och det luktar såpa. Gitarren ligger omstämd i outforskad tonart på soffan.

Ja…jag kommer nu. Det är dags att våga skriva.

Idag fäste jag enkilos tyngder vid handlederna inför min stavgångsträning längs East River Park. Det blev en fantastisk upplevelse när jag kom hem och tog av dom. Armarna liksom flög upp. Ungefär som när man släpper heliumballonger fria. Funderar nu på hur man skulle kunna sätta tyngd på huvudet för att kunna få samma effekt där. En  timmes blysmössepromenad och sen … upp i det blå.  Återkommer om detta.

Har just avslutat en ny liten 4 minuters film till EAS. Release i slutet av november.

Det tar ju lite tid att göra en 4 minutare när man är ett enpersonsproduktionsbolag men å andra sidan är det här rätt ställe att vara på. Staden är som en gigantisk höstträdgård full av de mest fantastiska frukter. Behöver man en bild till, en färg till, ett ljud eller en rörelse så är det bara att gå ut och hämta. Sen går man hem och kokar egen kompott.

Alla mina SMB tolkningar är promenadidéer från kvarten där jag bor. Ibland tycker jag att det hörs tydligt. En rytm från parken eller från tågen på bron. Men oftast vet inte ens jag varifrån den kommer, känslan som blir till musik. Allt är hur som helst frukt från denna trädgård. Hopkokat utan recept men med stor glädje över uppgiften.

Nu sitter jag med blanka papper framför mig…

Nu är den färdig. Nu är nya evadahlgren.com äntligen klar. Här är jag. Välkommen till min hjärna. Min musik och mina texter och videos. Du kan läsa om mina böcker och kolla om jag är på turné eller inte. Oftast inte haha. Dessutom kan du se de filmer jag gjort och bilder jag tagit. Min förhoppning är att jag ska leva med den här sidan som jag lever med mitt skrivbord. Men med lite bättre ordning. Inte lika många höga högar. Fast fortfarande som under konstruktion, in costruzione, hela tiden. Som kreativiteten själv. Ordning och oreda om vart annat.

Inom någon månad eller så kommer du kunna lyssna på mina gamla låtar på den här sidan. Om du har spotify. Återkommer om det.

Nu ska jag redigera lite film…vi hörs…oregelbundet.